Dagens Nyheter – 20 april 1865, sida 2

du Tewple. Nedan han, utan att yppa sanningen i hela dess vidd, redogjort för expeditionens olyckliga utgång, törklarade han för Fritz Horner, att deras gemensamma säkerhet fordrade att han, Horner, genast aflägsnade sig för någon tid. Detta ultimatum behagade icke vår doktor, emedan det gjorde ett betydligt aforäck i havs affärsverksamhet. Han gjorde derför invändningar, men Rodille skrämde så grundligt upp houom, att han icke alleuast gaf med sig, utan äfven lemnade sin kompanjon full rättighet, att ordna saken efter eget godtfiunande. Etter denna första seger, skyndade sig Rodille, utan att förlora ett ögonblick, att uppsöka en bostad som passade för omständigheterna, d. v. s. Bom vore enslig, och belägen i en aflägsen, föga besökt stadsdel. Lyckan var honom åter bevågen. Vid Amandiers-Popincourt-gatan påträffade han, midt uti en öfvergifven, fullkomligt oodlad trädgård en sorts paviljong, visserligen förfallen, men dock något så när beboelig. Trädgården var omgifven af höga murar, så att man från gatan icke ens kunde upptäcka taket på paviljongen. — Det är ett riktigt fynd, tänkte Rodille. Jag skulle kunna ha sökt hela Paris igenom i tio års tid, utan att finna någon bättre, om ens så bra. Han skyndade sig att uppsöka egaren, och hyrde genast den funna lägenheten. Redan samma afton lät han transportera dit undangömda möbler, och dagen derpå togo Blanche och Fritz Horner sin nya bostad i besittning.