Dagens Nyheter – 20 april 1865, sida 1

vågar jag bedja eder att gifva ordres, det, nyfikna personer icke må ega tillträde till detta rum, så linge arbetet varar. — Det är icke mera än billigt. En gendarm ställdes på post utanför dörren, och fick ordres att icke släppa någon menniska in. Två timmars arbete var tillrackligt, för att åstadkomma en några tum hög bild, på ett frappant och förfärande sätt återgifvande den mördades af dödens blekhet öfyergjutna ansigte. Den kongl. prokuratorn dolde hvarken sin öfverraskning eller sin beundran öfver en så framstående, så säker och dock så anspråkslös talent. — Min herre, sade han, med uttryck af den varmaste beundran, ingen är mera än pi värdig det ärofulla namnat artist. Den utomordentliga enkelheten i er klädsel är utan tvifvel orsakad af en nyck, och jag är öfvertygad, att jag, ifall ni ville röja er, skulle få höra ett aktadt, ett ryktbart namn, Fremlingen skakade hufvudet. Herr prokurator, svarade han, ni bedrar er; jag är ej artist, jag är en simpel handtverkare. Det ni smickrande behagar kalla talang, är ingenting annat än vana. Jag gör hvad mitt handtverk kräfver. Jag reser omkring landet, förevisande vaxfigurer, dem jag till större delen sjelf tillverkat. Vi lemopa nu vaxfigursmannen qvar i värdshuset i Montivilliers, der han nödgades stanna någon tid, för att sköta sin trogne ledsagare, den stora rödgula doggen, och söka åter upp Rodille.