Dagens Nyheter – 19 april 1865, sida 1

SENOR Nenne RR IR nar den eländige i mina händer; och jag svor vid min dotters lif, att den, genom hvars förvållande jag lidit så länge och så mycket, icke skall undslippa mig! I detta ögonblick smällde skottct af. Doggen utstötte ett förfärligt tjut, och främlingen kastade sig, med sin stora vandringsstaf i handen, våldsamt mot dörren till korridoren, i förhoppning att kunna spränga den, och på så sätt komma ut ur sitt rum. Våra läsare påminna sig tvifvelsutan, att Rodille försigtigtvis stängt denna dörr i dub-. belt lås. Olyckligtvis var låset af solid beskaffenhet, så att goda 2 å 3 minuter förföto, innan det lyckades den resande, att oaktadt de mest förtviflade ansträngningar, spränga dörren. Slutligen banade han sig dock väg. Åtföljd af den tjutande doggen, rusade han nu ut i korridoren, och började angripa dörren till rummet N:o 9, under förnyaderop af: — Mördare, röfvare! hjelp, hjelp! Skottet, hundens förtviflade skall, brakandet af sprängda dörrar och den okändes ljudeliga rop hade snart väckt upp hela huset. Innan kort infunno sig, hvar efter annan, värdshusvärden, stalldrängen och uppasserskorna halfklädda och skälfvande af oro och fruktan. De kommo till platsen just då låset och reglarne till dörren N:o 9 började gifva med sig. — Du store Gud, hvad är på färde? frågade den beskedlige Alaric Jouvel med en af förskräckelse darrande stämma. — Man mördar någon härinne, svarade främlingen. Så hjelp mig då att spränga upp dörren, och skicka genast efter gendarmerna.