icke fruktar dina hotelser. Du är allt för slug, att göra dig skyldig till en sådan dumhet. — Nåväl, återtog Rodille, om du också ingenting har att frukta för ditt lif, så finnes det väl andra medel. — Och hvilka? — Om du icke på ögonblicket lyder mina befallningar, så ropar jag på folk, samt anklagar och låter fängsla dig. Laridon brast ut i ett ljudeligt skratt. — Nej, det här går för långt, utropade han, du narrar mig sannerligen att skratta åt dina hotelser, hvilka jag trotsar dig att sätta i verkställighet. — Jaså du vågar trotsa mig, skrek Rodille som råkade i fullkomligt raseri. — Ja, som du hör. — För sista gången säger jag; akta dig! — Hvad har jag då att frukta? Du kommer hvarken att ropa eller låta arrestera mig. Gendarmerna skulle i dig göra ett lika godt. om icke bättre kap än i min ringa person. Anklagaren och den ankagade skulle bli samtidigt fängslade, och vid rättvisans bord hade du, utan tvifvel, mera att frukta än jag. — Du ljuger, skurk! . — Skurk kan du vara sjelf. Du vet mycket väl att jag talar sanning. I öfrigt är striden oss emellan icke lika, ty, under det jag riskerar fängelset, riskerar du schavotten. Rodille ryste och tog ett steg tillbaka. — Schavotten, upprepade han med dof röst. — Du tror kanske att jag är blind, der