krypa till korset, så snart han åter befunne sig under sin herres inflytande. Sedan han verkställt dessa förberedande åtgärder, återvände Rodille till sitt rum, hvilket han omsorgsfullt stängde och reglade. Han närmade sig derefter den dörr som ledde till N:o 9 och aflyftade den hake, hvarmed den varit stängd på hans sida. En lika beskaffad hake i rummet N:o 9 skyddade dess innevånare. Men detta kunde naturligtvis icke utgöra något hinder af svårare beskaffenhet. Med en skickligt instucken knifklinga lyftade han, efter några ögonblick, af den hindrande haken, och med en pistol i hvardera handen, störtade han in i Laridons rum med sådan häftighet, att han slog omkull ett framför dörren befintligt bord. Vid det häraf förorsakade bullret vaknade f. d. stadstjenaren, reste sig upp och såg för sina förskräckta ögon en karl, som han icke tyckte sig känna igen. Det var i detta ögonblick, han utstötte det qväfda utrop, som den resande i N:o 10 hade hört, och häftigt böjde sig fram för att fatta ett par, på nattduksbordet placerade pistoler. Rodille förstod ganska väl, att Laridon, i besittning af en enorm penningesumma, skulle vara försedd med vapen, för att försvara sin skatt. Han Jlemnade honom derför icke tid att gripa tag i dem, långt mindre att begagna sig deraf, utan kastade sig öfver honom med sådan kraft, att den stackars f. d. stadstjenaren föll tillbaka på sängen.