Dagens Nyheter – 18 april 1865, sida 2

ting att frukta; han borde tvärtom, såvida djerfhet och energi icke sveko honom, kämpande med lika vapen kunna bibehålla sin position. I stället för att genast falla till fota, teg han derföre och reflekterade öfver sin ställning. Dermed var Rodille icke belåten. — Jag väntar, utropade han, och stampade med foten, och du vet, att tålamod icke är min svaga sida. Men f. d. stadstjenaren, som upphört att darra, hade nu lyckats tillkämpa sig den köld och den sinnesnärvaro, hvaraf han hade behof i den annalkande striden. — Kamrat, sade, han, med den lugnaste ton och min, ta bort den der pistolen; den tjenar inte till någonting. Jag är inte rädd för den, ty jag vet lika väl som du sjelf att du icke ämnar begagna den på allvar. Låt mig sedan sätta mig upp i sängen, så få vi språka. Jag har en bel hop saker att säga dig .. — Men jag vill ingenting höra, svarade Rodille, häpen öfver denna oerhörda djerfhet hos Laridon, hvars fega och energilösa karakter han trodde sig känna i botten. Jag vill ha tillbaka min egendom, och det på ögonblicket; lyd derför och bespara mig alla onödiga fraser! Under detta samtal lade främlingen i N:o 10 örat till en af springorna i skiljeväggen, och då rösterna så småningom blefvo allt högljuddare, gick knappt nog ett ord af samtalet mellan Laridon och den föregifne encelsmannen förloradt för honom.