Dagens Nyheter – 18 april 1865, sida 1

Om Jag skulle bulta. på dörren, och ropa på hjelp! Han hade redan lyft upp sin staf, och stod i begrepp att begagna sig deraf såsom en sorts portklapp, för att väcka upp hela hu3ct, då hav gjorde en reflexion, som åtöfhöll hans hand. — Hvurtill skulle det tjena? såde han after ett ögonbiicks besinning, Månne det icke vore att ställa till väsen utan giltig anledning och egentligt ändamål! Hvad kan det göra mig att man stängt igen dörren? Hvem skulle ha känt igen mig? Sannolikt har vågon af husets folk passerat och stängt dörren, derför att han trodde rummet obebodt; eller är det kanske ett dumt skämt af någon uppsluppen småstadsbo. I alla händelser kan det icke hafva någonting att betyda, och lönar icke mödan att fista sig vid. Sedan han fattat detta beslut, ämnade främlingen åter gå till sängs, då doggen, som icko en minut upphört att gnälla och qvida, gaf nya tecken till en ovanlig oro. Han visade sina skarpa tänder och utstötte ett återhållet, men vildt och hotande tjut. I samma ögonblick hördes ett egendomligt buller, åtföljdt at ctt qväfdt utrop, ljuda genom den stilla natten. Hör tilldrager sig någonting ovanligt, tänkte främlingen. Tristans instinkt låter honom aua, hvad jag med mitt menniskoförstånd innu icke kan fatta. Han tänkte icke vidare på att lägga sig till sängs, utan klädde tvärtom i största hast på sig och närmade sig den tunna brädväggen, som skilde hans egen sängkammare från