3 — Jo, men då fick jag hårda och grofva ord till svar. Jag blef till och med utkörd. — Hvar fick ni pengar till ett så fritt och oberoende hf? — Jag lånade af mina vänner och ibland fick jag af min mormor. -— Hade hon tillgångar då? — Hon hade en årlig pension på 1500 rdr och dessutom 300 rdr årligen genom stadsfiskal Silfversparre. — Gaf hon er gerna pengar? — Ja merendels med nöje, men på sednare tiden blef hon strängare och hårdare mot mig. Yttrade hon aldrig att hon ville bli af med er? — Jo, hon yttrade ibland att hon skulle vilja dragga efter mig. — Hur var hon mot er dagarna före innan brottet begicks? — Jag kan ej minnas något bestämdt före den 3 mars. På morgonen den dagen gick jag upp till söder till en bekant, f. d. skådespelaren Ullman. Han och jag gingo sedan till restaurationen Byttan, der vi sammanträffade med några vänner och drucko om tills det blef middag. Sedan jag sofvit middag hos Ullman vände vi åter till Byttan och drucko tills klockan 6, då jag i öfverlastadt tillstånd gick hem till min mormor. Då jag kom hem fick jag uppbära en mängd förebråelser för en hyrkuskräkning, som man under min frånvaro presenterat för henne. — Svarade ni henne då med hårda ord tillbaka? — Nej, jag bad henne hjelpa mig, och då fick jag tio riksdaler, och dessutom en silfversked att belåna, för att jag skulle kuuna betala räkningen. En stund derefter gick jag till en pantlånare och belånte skeden, hvarpå jag gick till Byttan och började dricka och rumla. — Gick ni sen hem på qvällen? — Nej jag låg hos Ullman öfver natten och morgonen derpå gingo vi åter till Byttan, der det dracks betydligt till klockan blef 2. Då började tankarne att gå omkring i mitt hufvud och jag fattade snart ett beslut att förkorta mitt olyckliga lif. Straxt derpå gick jag från Byttan och in i en jernbod på Götgatan för att köpa mig en pistol men der fanns det ingen. Nedkommen till Södermalmstorg gick jag in i en annan jernbod och der köpte jag pistolen. — Det är ju den här? frågade ordföranden och visade vapnet. — Ja, det är densamma, medgaf Cronhjelm och fortsatte: Hos handlanden Lind köpte jag krut, knallhattar och varghagel, hvarpå jag gick in på en restauration vid Stadsgården och förtärde spirituosa. — Till. uppasserskan på stället lemnade jag ett varghagel och bad henne gifva det åt Ullman och säga att jag skjutit mig med ett dylikt för pannan. Derifrån gick jag till ett bränvinsmagasin längre bort åt Södra varfvet till och der drack jag ett par glas kognac och skref sedan på en papperslapp, som jag adresserade till Ullman, att om liket påträffades, så skulle det föras hem till min bostad. Derpå gick jag till ballastplatsen och profskjöt pistolen. -— Var den då skarpladdad? — Nej, blott med löst krut; men sedan laddade jag skarpt för att skjuta mig. -Men ni hindrades derifrån af en kommande person? -— Ja, jag fick se en menniska 1 detsamma jag skulle skjuta, och då skjöt jag i luften. I detsamma kom stadsbudet Carisson gående och då han fick se mig tillsade han mig att det var plikt att skjuta inom stadens område. Förbryllad, som jag var, bjöd jag honom på förtäring inne på närmaste restauration, hvarpå han gick åt staden och jag till ballastplatsen, der jag laddade pistolen ånyo. Hur jag sedan kom hem till min bostad är mig omöjligt att förklara, men jag antar att jag åkte ifrån slussen. — Hvem tog emot er när ni kom hem? — Min mormor öppnade för mig då jag ringde. Först när jag kom in så gick jag