NAUCZANSNSOCH FOUSHYHOGLER, Dråäpet å enkefru Harth. Bansakningen med häktade Axel Robert Cronhjelm, tilltalad att hafva ihjälskjutit sin mormoder enkefru Karth, förevar i förgår inför rädhusrättens fjerde afdelning. Så många åhörare som läktaren kunde rymma hade infunnit sig, och nere i sjelfva domsalen hade ett stort antal unga tjenstemän från rådhusrättens öfriga afdelningar samlat sig för att afhöra ransakningen. OUronhjelm upphemtades klockan tre qvart till 12 från häktet och infördes i domsalen, iklädd sina egna kläder. Hans utseende var lugnt. Sedan ordföranden, rådman Norrbin, gifvit Cronhjelm del af de till rådhusrätten ankomua handlingarne, börjades ransakningen, som fortgick ungefär som följer: — Ni är ju född i Paris? frågade ordföranden. — Ja, som jag hört sägas, svarade Cronhjelm. — I prestbetyget står uppgifvet att ni är född den 22 augusti 1840. — Ja. — Har ni inte under er barndom äfven varit i Petersburg? — -Det kan jag inte bestämdt säga. — Var er mor ensam i Paris då ni föddes? — Nej jag tror att min -mormoder var der med henne. — Hur snart kom ni sedan till Sverge ? — Jag antar att jag då var omkring två år gammal. — Hvar uppfostrades ni? — Hemma hos min mormoder, der jag och min mor bodde. — Minos ni er far? Jag menar grefve Cronhjelm. — Ja, den första handling som jag minns att han hade del i, var då han följde mig till Ullgrenska skolan. — Hur länge gick ni i den skolan? — Till år 1849, då jag intogs i Nya Elementarskolan. — Minns ni om er far och mor lefde vil tillsammans? — Min fars otillbörliga lefnadssätt gjorde att deras sammänlefnad ej var så synner-? ligt god. — Hur länge gick ni i elementarskolan — Till 1856, då jag sattes i Frisks handelsinstitut, der jag gick till mars 1857 och kom sedan till grosshandelsbolaget Ulfhjelm Arosenius. Cronhjelm fortsatte nu sin lefnadshistoria och berättade att då han flyttade från Ulfhjelm Arosenius började han att läsa privat för att omsider kunna taga studentexamen: Den 19 september 1861 tog han studentexamen efter flera föregångna misslyckade försök. I februari 1862 inskrefs han som furir vid Helsinge regemente, men tog aftsked redan i mars månad samma år. Genom en slägting till grefve Kulling antogs han våren 1863 som furir vid Nerikes regemente och började passera graderna i augusti, men genom en uppkommen misshällighet med en af officerarne blef han hindrad att taga sin examen och tog derföre i oktober samma är afsked från Nerikes regemente. Sedermera bodde han hos mormodren tills dauska kriget bröt ut. Då begaf han sig öfver till Köpenhamn ach fick anställning vid 5:te infanteriregementet. Vid Dyppel tillfångatogs han och fördes till fästningen Spandau och blef först fri vid utvexlingen i Travemiinde den 13 augusti. Derefter vistades han 6 veckor i Köpenhamn, hvarifrån han begaf sig till Hamburg för att der söka värfning i Nordamerikas unionsarmåe, hvilket dock icke lyckades honom. Till Stockholm återkom han i oktober 1864. — Ni är angifven att hafva afdagatagit er mormor med detta vapen, yttrade ordföranden och visade fram pistolen. — Ja, svarade Cronhjelm högt och lugnt. — Ni har skjutit henne i hufvudet? — Ja, det har jag. — Säg oss något om ert förhållande till er mormor. Var hon elak mot er? — Hon var ömsom god och ömsom ond. — Hur visade sig hennes ondska? — På så sätt att hon sirängt straffade mig för små förseelser? — Hur gick det till? — Ibland med hårda ord och ibland med handgripligheter. — Ni bodde hos henne och hade med henne gemensam säng? återtog ordföranden. — Ja, men förut, då hon hade flera rum, hade jag också särskild sängplats. På sednare tider, då hon blott hade två rum, så begagnade vi samma säng. — Föreställde ni inte henne att det ej I EK Aa OH AA