rit välkändt för sitt förträffliga kök och sin goda källare. Ert rum är iordningställt och jag färdig att ledsaga er dit, när ni behagar. — Oh! yes, jag vilja gerna mycke genast. — Skall ni väc ckas i morgon bittida? -— Oh, no. Jag vilja icke. — Som ni behagar, mylord. Ni skall få sofva i ro. Kom nu blott och ni skall få se att man i mitt hus ligger lika godt, som man äter och dricker. Vår hederlige Alaric Jouvel var angelägen att få sin gäst i säng, för att sjelf kunna gå snart till hvila. Det var derföre med verklig tillfredsställelse han aflemnade den föregifne Tom Brown i rummet N:o 8, och sedan han placerat ett ljus på nattduksbordet, önskade mylord en rolig natt och drog sig tillbaka. Han hade knappt nog hunnit ut gevom dörren, förrän Rodille sköt för regeln och företog en noggrann undersökning af inredningen i det rum, der han befann sig. Ifrågavarande rum, af medelmåttig storlek, och möbleradt med en fullkomligt primitif enkelhet, hade icke mera än ett enda fönster, vettande åt en trång gränd, hvilken å motsatt sida begränsades af en trädgårdsmur. En sidodörr, stängd med en solid jeruhake, ådrog sig RBodilles uppmärksamhet. Han öfvertygade sig snart nog att denna dörr utgjorde kommunikation mellan N:is 8 och 9, då dessa rum beboddes af samma familj. N:o I var, såsom våra läsare tvifvelsutan påminna sig, just det ram som beboddes af Laridon. y (Forts.)