— Ja, måtte väl det, kan jag tro. — Det kan man då kalla att ha en riktig gloptur. När han kom bit i förrgår natt, då såg han då snarare ut som en död, än som en lefyande menniska . . . Herre Gud så eländig han såg ut. — Ja, det skall Gud veta .. Jag se till mig sjelf jag, . -. få se om vi inte få vara med på hans begrafning. — Gör i ordning hans qvällsvard då ... Var det allt, som han hade att säga? — Nej, men han ville också veta hurudags nattbåten till England afgår från Håvre. — Det beror på ebb och flod; jag skall se efter. Värdshusvärden rådfrågade en sjö-almanach, och återtog derpå. — Klockan half 6 på morgonen är floden som högst; fartyget plägar alltid afgå en timma dessförinnan. Om den resande vill hinna med, så måste han resa härifrån klockan 3 i natt. — Han sa som så, att di skulle väckan när det behöfdes, och så ba ha att ni skulle skjutsa honom till Håvre. — Det Kan gå för sig . . mot hederlig betalving, förstås. — Se så, gå nu upp med qvällsvarden och säg honom, att klockan 3-qvart till 3 ska grållan vara spänd för karriolen, på så Vi8 behöfver han inte vara rädd att komma försent, ty grållan är lättfotad, som aldrig det. Berenice satte tallrickar och assietter på en bricka, för att bära dem till den tjocka herrn i N:o 9. Rodille spratt till af glädje,