dets välsignelse, resten at dess hafrebröd för i fjol. Vi kunna redan räkna 6 dylika stora ånghästar. men de bira tyvärr samtliga det om sig varande Albions flagga. Hederliga Sverige, när skall du lära dig att sjelt suga din must och ej låta endast utlänningar draga vinst af din aristokratiska nouchalence? Göteborg har en ofantlig omsättning på England, Sverige kan bygga lika billiga ångare som något annat land, det kan derföre täfla i frakter med hvem som helst, — men det oaktadt ha vi här numera blott en (säger 1) ångare, och den ej särdeles stor, som gör reguliera turer på England, Gustaf Wasa. Detta fartyg gjorde i fjol goda affärer, det manar till efterföljd — men intet nytt fartyg påtänkes, så vidt jag vet, för denna linie. Engelsmännen stoppa således obehindradt all fraktvinsten 1 sina fickor. Jag vill ej förtycka dem det. Arbetaren är sin lön värd! Men jag är dock så mnationel, att jag heldre skulle se dessa ingalunda obetydliga summor komma vårt land till godo. De främmande fartygen kommo erellertid särdeles lägligt, isynnerhet för våra sockerpatroner, som sägas ha varit så renonsa på råsocker, att om den så länge väntade tillförseln deraf ännu några dagar uteblifvit, man troligen måst inhibera sockerkokningen. Å tullkammaren har man ännu icke, oaktadt den stora införseln, särdeles mycket att göra. Importörerna vänta: på lördagen, då tullreduktionen å en mängd varor inträder, tillfölje af handelsfördraget med Frankrike. Tulltjenstemännen svettas redan i andanom vid tauken på hvad som stundar till den dagen. Om torsdag skall hos stadsfullmäktige afgöras öfver en fråga, som lifligt sysselsätter sinnena. . En för utredning af pauperismens orsaker nedsatt komitå, har funnit dessa hufvudsakligast vara tvenne: bränvinssupandet och bristen på goda bostäder. Om de arrangementer, som föreslis med afseende på bränvinet, har jag redan nämnt i ett föregående bref och derom skola nu stadsfullmäktige besluta. Huru beslutet än kommer att utfalla, måste det dock hvila på billighetens och jemnlikhetens principer. Men mig synes, att arbetsgifvarne i detta fall måste mera bekymra sig om sina arbetares bästa, och framförallt afskaffa ett förderfligt system, som inrotat sig isynnerhet i timmerhamnarne. Öfver arbetarne ställes nemligen 8. k. förmän, hvilka under sig ha vissa lag För att slippa besväret med att gifva ut åt de enskilda arbetarne smärre summor under veckan och äfven för att binda dem vid sina lag, vidtala dessa förmän vissa krogföreståndare eller hökare, der äfven bränvinsförsäljning idkas, att lemna på kredit åt arbetarne till ett visst qvantum under veckans lopp, hvilket förmannen går i god för att betala af arbetarens veckopenning. Den blancokredit, som sålunda lemnas arbetaren, är ofta ganska stor, så att då fredagen eller lördagen kommer och förmannen hetalt skulden hos krögaren eller hökaren, arbetaren har inga öfver åt hustru och barn. Det är ett fördömelsevärdt system detta och har redan gräfdt mången, mången arbetarefamilj ned i eländets dy. Mig synes att våra filantroper framför allt borde sträfva för att få bort detta kreditsystem, som gagnar ingen, men skadar mycket. Hvad angår bristen på goda arbetarebostäder, ligger till stor del orsaken härtill i ett missförhållande af allvarsam art, som gjort sig gällande, veml. svårigheten i att kunna upp