och fråga henne! Blott hon kan hjelpa mig att finna spåren af den bofven, som bestulit och ruinerat mig. Efter några minuters förlopp inträdde den blyga fickan 1 kabinettet. Hon darrade och bleknade då hon befann sig ansigte mot ansigte med Rodille, hvars blotta åsyn väckte hennes fruktan, och oemotståndliga vedervilja. Vid en vink af magnetisören sjönk hon ned på en stol. Fritz Horner började söfva henne, och efter blott några ögonblicks förlopp föll hennes tunga hufvud ned mot bröstet; hon sof. — Se här, sade Rodille, i det han tog fram f. d. rättstjenarens halsduk och lemnade den till doktorn, den här har tillhört tjufven. Det behöfs ingenting annat för att åstadkomma den magnetiska gemenskapen. — Det är allt, som behöfves, svarade doktorn och lade halsduken i den sofvandes hand. — Jag befaller er, fortfor han sedap, jag befaller er att se den person som rår om det föremål ni har i er hand. — Jag ser den personen, stammade den unga flickan. — Är det en karl, eller en qvinna. — En karl. — Hur ser han ut? Blanche dröjde några ögonblick, hvarefter hon gjorde en trogen och detaljerad beskrifning på f. ä. rättstjenaren, hvilken hon likväl aldrig sett. — Det är fullkomligt riktigt, det der, mumlade Rodille. Fråga, doktor, fråga mera;