undertiden vill jag teckna mig svaren till minnes. i Fritz Horner öfvergick genast till ett verkligt förhör, som varade i nära en timmas tid. Vi anse dock obehöfligt att ord för ord upprepa innehållet deraf. Resultatet blef emellertid, att Rodille fick veta, att tjufven rest från Paris med postvagn, under falskt namn och med falskt pass. Från Håvre, dit hau styrde kosan, hoppades han komma öfver till England. Ett hastigt illamående hade tvingat honom att stanna i Montivilliers, der han för närvarande uppehöll sig, i ett rum på värdshuset Guldankaret Montivilliers är en större köping belägen ungefärligen halfannan mil från Håvre. Laridons opasslighet var visserligen icke af allvarsam art, men tillät honom emellertid icke att fortsätta sin resa samma dag. — Jag vet nu allt hvad jag ville veta, sade Rodille till magnetisören. Och nu till verket. Jag har icke ett ögonblick att förlora om jag skall hinna upp min gunstig junker, innan han lemnat Frankrike. Finge han tid att gå ombord på något fartyg, så vore saken, om icke förlorad, dock försvårad. Huru skulle jag få reda på honom i England och der skaffa mig rättvisa? — Ni kunde ju utverka hans utlemnande, yttrade Fritz Horner. — Hans utlemnande, upprepade Rodille med en ironisk axelr yckning, idden är sannerligen lycklig. Det skulle just kläda mig att anförtro mina missöden åt Kongl. prokuratorn, hä? Guds död, doktor, tillåt mig att skratta. .. Nej, jag skall styra om mina af