Bref från Upsala. Den 12 April. Våren är kommen!, — Flustret och Hofvet. — Polacksbacken. — Sexor och tapto. — Återkomst och hedersbevisningar. — Olyckshändelse. — Svartbäcksgubbar. —Vår boulevard. — Ofversvämning. — Majfesten. Aldrig är menniskan nöjd. Far hon stark vinter, så vill hon ha vår; får hon så vår, så önskar hon sig en — vårhabit; får hon så en slik, så vill hon ha pengar att betala den med, och får hon sådane, ja då först blir hon och — skräddarne belåtna! Man ser nu dagligen hur solstrålarne bli allt mer och me lodräta, och ser man det intet så käns det. Dansande far isen genom stader för att krossa sig vid islandsfallet, eller i Mälaren gå sin smältningsprocess till mötes. Innanfönstren tagas ur, studentmössorna börja visa sig, och framför allt lärkan, denna primadonna på naturens lyriska scen, slår sina glada drillar, och en och annan blomma har brutit den tunga vintrens band. Således: Nu är det vår! Som här är åtskilligt trakasseri och krångel om utskänkningsrättigheter, kommer flustret ej att öppnas förr än 1 maj eller möjligen sista april, såvida ej något serskildt tillstånd beviljas. Eke