Af en del lärare har saken blifvit medgifven, af andra åter bestridd, men enligt författarens mening är det icke af dem, utan af föräldrar och målsmän, som förhållandet bäst kan bedömas. Författaren, som tillhör den senare kategorien, tvekar icke ett ögonblick att påstå, det lärjungarne vid statens skolor verkligen öfveransträngas, åtminstone inom de högre klasserna. Äfven rikt begåfvade ynglingar måste, för att ordentligt följa med i skolan och dessutom skrifva themata hemma ett par gånger i veckan, anlita hvarje ledig stund, så att tid knappast finnes till en half timmas rörelse på dagen, än mindre till odling af musik eller andra bildande förströelser; och säkert skulle många föräldrar bekräfta detta faktum, om de derom tillfrågades. Att afhjelpa detta missförhållande utan minskning i nödiga studier, kan vara svårt nog; men om grekiska språket, som nu utgör ett tvångsämne, gjordes valfritt, och lärjungarne vidare befriades från latinsk skrifning, så tror författaren, att ganska mycket skulle vara vunnet. i Onekligen är grekiskan behöflig för prester, och till någon del äfven för läkare, men om ämnet blefve valfritt, så stode det ju i allt fall öppet för de ynglingar, som ernade studera teologi eller medicin, att njuta undervisning äfven i detta ämne. i Hvad beträffar latinska språket, så vill författaren ingalunda förneka nyttan af att ynglingarne genomgå en kurs deruti; men hvartill det kan gagna att jemväl ålägga dem skrifva detta språk, som långt före detta är bortkastadt af diplomatien, och vid sjelfva universiteterna knappast mera begagnas ens vid disputationer, kan författaren omöjligen inse, och lär väl äfven blifva svårt att visa. Det vore derföre högligen önskvärdt, att den ändring i läsordningen vid statens skolor ofördröjligen vidtoges, att grekiskan gjordes till ett valfritt ämne, och latinskrifningen helt och hållet upphörde. Att lärjungarnes allmänna bildning och verkliga kunskapsförråd härpå icke komme att förlora, torde vara ostridigt.