Dagens Nyheter – 12 april 1865, sida 3

denna kedja hängde en stålnyckel af nära nog mikroskopiska dimensioner. Denna nyckel begagnade han för att öppna en sort dörr till ofvannämnde urhålkning, ur hvilken han sedan tog fram ett jeroskrin, som tycktes vara temligen tungt, ehuruväl ganska litet. Detta skrin, af gammalmodigt utseende, hade intet synbar lås. Efter att hafva sökt några ögonblick, tryckte Rodille på en, för hvarje annan osynlig fjeder. Locket sprang ganast upp. En egendomlig metallglans utstrålade från en betydlig massa helt nya guldmynt. Laridon återhöll andan. Rodille lade nu in det guld och de bankosedlar han medfört, och placerade derofvanpå den röda plånboken, innehållande de meromtalade obligationerna, hvarpå han åter tillslöt locket, och dolde dymedelst för Laridons begärliga blickar all denna bländande rikedom. Några ögonblick derefter hade skrinet återtagit sin plats i nichen, och det gamla porträttet dolde såsom förut hvarje spår af det hemliga gömstället. Laridon gnuggade händerna. — Jag har sökt ett tillfälle, att på ett eklatant sätt häimna mig på Rodille för allt det obehag som jag dagligen får lida af honom. Jag tror, Gud straffe mig, att ett sådant tillfälle nu icke länge skall låta vänta på sig. Laridon fortsatte sitt spioneri, så länge Rodille hade ljus uppe, men upptäckte vidare ingenting af intresse. Slutligen släcktes ljuset, sedan Rodille lagt sig till sängs. F. d. rättsbetjenten följde hans exempel, men kunde,