Dagens Nyheter – 12 april 1865, sida 3

Rältegsangsoch Polisnyheter, En vanärande klockfjuf. Kringvandrande handelsmannen, häktade danske undersåten Beijer, var i går upphemtad till rådhusrättenus sjette afdelning, för att undergå ransakning angående ett af Beijer från trädgårdsdrängen Lundholm stulet silfverfickur, värderadt till: 40 rår. — Du nekar väl inte till att hafva tagit klockan? — frågade ordföranden. — Jo det gör jag — svarade Beijer. — Hvar har du då fått den ifrån? — Jag har köpt den af en obekant slagtardräng. — Nej nu står du och sätter ihop historier. Låt vittnena komma in. Tre vittnen, drängarna Nordström, Andersson och Carlson fingo nu inträda och aflägga vittneseden, hvarefter de hvar för sig fingo afgifva sina upplysningar. Nordström berättade att han inkommit i drängkammaren, och då funnit Beijer derinne. På tillfrågan om hvem han sökte hade Beijer svarat att han sökte en madam Jonsson, hvarpå han aflägsnat sig. Nordström hade då sett att klockan varit borta från sin vanliga plats på väggen; men som han inte visste om Lundholm hade klockan på sig, så kunde han inte säga någonting åt Beijer. — Känner Nordström rikigt igen honom? — frågade ordf. — Ja om jag också fick se honom bland hundratusen andra, så skulle jag känna igen honom, ty han är så känd på näsan — svarade Nordström och pekade på Beijers näsa, som var af en särdeles egendomlig form. Andersson och Carlsson berättade att då stölden upptäcktes, så togo de en släda och foro utåt landsbygden, för att se om de kunde få rätt på den af Nordström beskrifna karlen, hvilket också lyckades, sedan de farit omkring litet här och litet der. Ute på landsvägen vid Stora Ahlby hade de påträffat Beijer, som då innehaft klockan, hvarföre de medtogo honom till staden och aflemnade honom på närmaste polisvaktkontor. — Se Beijer då hvarifrån han hade fått klockan? — frågade ordföranden. — Ja, han uppgaf sig ha köpt den af en slagtardräng i Hamburg — svarade Andersson. — Jag sa att hon var från Hamburg — invände Beijer. Sedan rätten en kort stund öfverlagt, afkunnades utslag och dömdes Beijer att för första resan snatteri böta 25 rdr. — Är du nöjd med utslaget? — frågagade ordföranden. — Ja, meget nöjd -förklarade Beijer. — När du nu fått aftjena böterna med 5 dygns vatten och bröd, hvart tänker du då taga vägen? — Jag tänker att gå hem till mitt land igen. — Det gör du rätt i, så slippa vi att se dig mer — yttrade ordf., hvarpå målet förklarades vara slutadt. Barnuppfostringsmal. Tjenstepigan B. C. Pettersson, boende i Stockholm, hade i går till rådhusrättens sjette afdelning instämt sjökaptenen Brobeck, med yrkande att rätten mätte ålägga Brobeck att till Pettersson utbetala 15 rdr i månaden som barnuppfostringshjelp åt deras son Abraham Gottfrid. Båda parterna hade insändt ombud. Brobecks ombud inlemnade till rätten en skrift, hvari han begärde att få taga gossen till sig emedan han nu vore gift och bosatt, och således bättre i stånd att dana Abraham Gottfrid till en duglig medborgare, än modren under hennes nuvarande omständigheter. Petterssons ombud bestred skriften till alla delar, hvarpå målet öfverlemnades till rätten, som efter en stunds öfverläggning afgaf utslag. Brobeck ålades att till Pettersson utbetala 15 rdr i hvarje månad tills barnet fyllt femton år, eller om han så vill inlösa barnet å allmänna barnhuset. Tryckfrihelsmåt. Vid pårop i går af det åtal, som blifvit väckt mot andra upplgan af den här utkomna flygskriften Wallenberg, Marsorolighetsblad, inställde sig par