Dagens Nyheter – 12 april 1865, sida 3

under den återstående delen at natten, icke få en blund i sina ögon. Tvenne dagar hade förflutit. Rodille hade under dessa dagar varit ifrigt sysselsatt med att samla och ordna den massa upplysningar, som under förflutne vecka samlats af hans biträden. Laridon, å sin sida, hade också visat prof på en högst ovånlig flit. Han hade icke ett enda ögonblick varit utomhus. Ända till halsen nedgräfd i gamla dammiga luntor, glömde han till och med att göra sitt dagliga besök i den lilla krogen vid Chantregatan. På tredje dagen kom Rodille ut från sitt rum, med hatten på hufvudet och en stor pappersrulle under armen. Laridon darrade af tillfredsställelse. Hatten och pappersru!:len tycktes nemligen antyda, att hans kompanjon ämnade sig bort, på någon längre stund. — Du har ingenting som tvingar dig att gå ut, kamrat? frågade Rodille. — Nej det har jag iute, svarade f. d. stadstjenaren med den likgiltigaste min i verlden. ij — Jag kan således räkna på att du stannar hemma tills jag kommer tillbaka? — Fullkomligt. Om någon klient skulle komma, skall jag vara till hands. —Nå, det är bra. Jag är nöjd med dig, Laridon; sannolikt kommer jag inom kort att ge dig en liten gratifikation. — Jag tackar så mycket, svarade kompanjonen ... Tillåt mig dock att göra en fråga: hur länge kommer du att stanna borta? (Forts.).