Dagens Nyheter – 12 april 1865, sida 2

— Åh, hvad pratar du! Den ena korpen hugger inte ut ögat på den andra. I öfrigt har du ingenting att frukta, det svarar jag för. Utstyrd som du är i blus och mössa skall ingen kunna falla på den ideen att taga dig för en millionär. Laridon visste sedan gammalt att det tjenade till ingenting att göra invändningar, då Rodillle sagt sin mening. Han beqvämade sig derföre, ehuruväl med synbart missnöje, att lemna sin plats på kuskbocken. Rodille åter steg upp och satte vagnen i rörelse, sedan han ropat till f. d. rättstjenaren: — Kom väl ihåg att jag förbjuder dig att följa efter mig. Det hade sannerligen ingen fara, att Laridon skulle öfverträda kompanjonens befallning. Trots det hemlighetsfulla i detta äfventyr, af hvilket han kände början, men om hvars slut han skulle stanna i okunnighet, glömde han i detta ögonblick till och med sin medfödda nyfikenhet. Han hade nemligen icke sinnen för något annat, än det obehagliga i sin personliga situation, öfverlemnad åt sig sjelf, midt i natten på denna illa beryktade stråkväg. Hans fruktan var så stor att han, sannoligt för första gången i sitt lif, ur djupet af sitt hjerta önskade möta en polispatrull. Rodille å sin sida fortsatte färden uppför backen som leder till Etoile-barrieren. Kort efter det han passerat triumfbågen, stannade han framför de tvenne fullkomligt lika små byggnader, öfver hvilkas tröskel våra läsare redan fera gånger gjort oss sällskap. Dessa byggnader tillhörde Rodille. F. d. tjufgöm