Dagens Nyheter – 12 april 1865, sida 1

— Ingen menniska. — Gatan är således folktom? — Fullkowligt. . — Ni är en trogen och skicklig tjenare, Comtois . .. Bär ner den här nattsäcken i vagnen. Jag reser på ögonblicket. — Skall jag följa herr vicomten? — Nej! Jag anförtror er vården om hotellet. i — Tillåter mig herr vicomten att fråga om er frånvaro blir långvarig? — Två å tre dagar på sin höjd. Detta samtal fördes under det de båda personerna passerade salongen och förstugan. Innan Rodille lemnade sängkammaren hade han haft tillfälle öfvertyga sig, att det bref, han lemnat sin husbonde, af denne blifvit gvarglömdt på golfmattan. Husbonden och den trogne tjenaren hade snart uppnått det väntande åkdonet. Rodille öppnade dörren, ställde mnattsäcken på framsätet, och hjelpte flyktingen, hvars ben icke ville lyda honom, att stiga upp i vagnen. — Hvart skall jag befalla kusken at köra? frågade han derpå. N — Genom porrtull, stammade Kaninen med slocknande stämma. — Genom pvorrtull, repeterade Rodille. Jag har den äran att önska herr vicomten en lycklig resa och en snar återkomst, fortfor han. Se så, kusk! friska tag, spara icke piskan! I samma ögonblick sprang han rundt omkring vagnen, hoppade upp på kuskbocke bredvid f. d. rättsbetjenten, fattade tömm n och lyckades medelst förnyade piskslä