Dagens Nyheter – 11 april 1865, sida 3

— — — LR — — — Ä— Är Då han ändtligen, återtåvt sina sinnens bruk, utropade han: — Jag tror att jag blir tokig! mina tankar förvirras! Det här är omöjhgt! Det kan icke vara verkligt! Jag befiuner mig under inflytande af en förskräcklig dröm. Men han kom i samma stund att kasta ögonen på det olycksbringande brefvet, hvilket han ännu höll i handen — och under det en frosskakning ånyo bemäktigade sig honom, mumlade han: — Nej, nej det är hvarken sinnesförvirring eller en dröm! . . Jag är fullkomligt vaken ...jag har mina sinnens fulla bruk. Tiden hastar . .. Faran står för dörren och jag har blott en knapp timma på mig för att fiuna en utväg att mota densamma. Hvad skall jag göra, min Gud, hvad skall jag ta mig till? hvad skall det bli af mig? Vol-au-Vent gjorde en våldsam ansträngning att återvinna fattningen och betvingande den tyngd som allt mer och mer ville bemäktiga sig hans nufvud, sökte han med lugn betrakta sakernas ställning. — Ingenting är ännu förloradt, utropade han slutligen. Jag har hela min förmögenhet här hemma i klingande mynt och säkra papper. Kan jag blott fly och taga den med mig, så kan jag ju långt från Paris, långt från Frankrike skapa mig en existens så lugn och oberoende som jag någonsin kan önska. Om den okände vän, som tillskrifver mig detta bref, är väl underrättad, och om polisen således icke kommer hit förrän i daggryningen, så kommer den för sent. De skola fiona boet tomt och fogeln utfugen. (Forts.)