Dagens Nyheter – 11 april 1865, sida 1

Nyheter från Stockholm. Krigsbefälels sanimaniträde den 6 dennes företedde ingenting af mera framstående vigt. Åt ötverstlöjtnant Törnebladh, som erhöll en svår blessyr uti affären vid Wörå i Finland den 13 Sept. 1808, och, oaktadt i följd deraf undergången svår operation, icke tvekade att deltaga i fälttåget i Tyskland, och sedan beständigt lidit at samma blessyr, beviljades en pensionsförhöjning af 225 rdr, ehuru några ledamöter hyste betänkligheter dervid, emedan hr T. redan tvenne gånger tförgäfves hos K. M:t gjort samma framställning, hbvadan beslutet skulle K. M:ts pröfning underställas. Rörande en motion af kapten TJoll, om ett tillägg i pensionskassans reglemente: att afskedade militärer, som under tjenstetiden innchaft lön på stat som officerare samt vore delegare i armens pensionskassa, måtte få rättighet att, om da så önskade, utvälja ett serskildt ombud vid krigsbefälets och armåns fullmiäktiges sammanträden, anförde afdelningen att den icke kunde tillstyrka förslaget, emedan afskedade militärer, som i fråga om pensionsväsendet icke kunna ha andra anspråk än att utbekomma sina pensioner, för detta ändamål hade i kassans direktion minst en representant, som deras rätt bevakade, hvartill komme att krigsbefälet och armåns fullmäktige, på det sätt kassans styrelse nu vore sammansatt, kunde anses minst lika intresserade för pensionstagares rätt och bästa, som de, hvilka redan erhållit afsked. Uti ett skriftligt anförande till protokollet yrkade kapten Toll återremiss af betänkandet. Ryttmästar Lagerhjelm ansåg icke lämpligt att i pensionskassans öfverstyrelse lemna tillträde åt pensionerade delegare i kassan. Man finner neml. att i krigsbefälets och armåns fullmäktiges förhandlingar sedan längre tid tillbaka alltid varit i fråga huruvida pensionerna borde förhöjas eller tillgångarna för en framtid sparas; och i detta hänseende skulle möjligen kunna befaras, att de afskedades intressen komme i strid med de tjenandes, äfvensom med kassans fördelar, men detta. vore någonting helt annat än att bestrida de pensionerades egenskap af delegare i kassan. Öfverste Wijkander påpekade, att om krigsbefälet och armåns fullmäktige komme att förstärkas med representanterna för de pensionerade deltagarne, blefve. deraf en nödviän