Dagens Nyheter – 10 april 1865, sida 3

— Nå så vet då att vicomt de Courselles står i begrepp att gifta sig. Det vet jag redan. — Ja men ni vet inte, att min husbonde är förtjust i vicomtens tillämnade brud. — Min Gud, skall jag väl tro mina öron! — Jaså, det förvånar er? — Mycket. Jag bär hvarje morgon en bukett till vicomtens fästmö, och jag får bekänna att jag tycker det hon är fulare än npågonting som jag hittils sett. — Tycke och smak kan ingen förta. — Hennes hår är ju ellande rödt. — Min husbonde tycker just om den färgen. — Och så vindar hon på båda ögonen. — Min husbonde tycker att detta fel, om man så vill kalla det, ger hennes blick någonting smiktande och intressant. Nog at han är alldeles rasande kär i mamsell Grinchard, (ni ser att jag känner hennes namn) och han räknar nu på min skicklighet, för att, om jag dy ckas komma i vi omtcus tjeust, framkalla någon oförutsedd omständighet, som gör ifrågavarande giftermål omöjligt, eller åtminstone förorsakar uppskof dermed. Se der sanuingen i all sin nakeuhet. — Är ni nöjd med förklaringen? — Ja visst tusan. På det hela taget, frågar jag inte mera efter vicomten än efter Colia Tampon. Det är mig fullkomligt likgilvigt om ban gifter sig eller förblir ungkarl, och när jag nu vet, att allt det här inte är annat än en kärleksintrig, som egentligen ia