Dagens Nyheter – 10 april 1865, sida 2

— Ni har blifvit underrättad. — Nej. — Jo, säger jag! . . . Man har tillskrifvit er att er hederliga moster önskar se er, att hon vill att ni skall tillsluta hennes ögon, och ta emot det lilla arf hon lemnar er -— Brefvet derom kom er tillhanda nyss på ögonblicket. Lorrain betraktade Rodille med en blick, som tydligen ville säga: — Endera af oss har förlorat förståndet. Är det ni, eller jag? Rodille smålog. — Min käre kamrat, sade han, ifrågavarande bref har visserligen icke kommit er tillhanda, det behöfs blott att er husbonde tror att ni mottagit det. Följ nu noga med, hvad jag säger. I afton, då vicomten kommer hem, möter ni honom med gråten, i halsen och berättar med af rörelse darrande stämma, att er enda återstående slägting ligger i själtåget och önskar er se er innan hon dör. På grund häraf begär ni åtta dagars tjenstledighet. — Vicomten kan inte vara utan betjent, och kommer derför bestämt att neka min begäran. — Han nekar den icke, ty ni föreslår att sätta en kamrat, för hvilken ni ansvarar, i ert ställe, under den tid ni är borta. — Jn kamrat, en kamrat? Hvar f-n vill ni att jag skall få tag i den der kamraten? — Han är icke långt borta. Jag till exempel. Lorrain slog sig för pannan, slog i sitt glas, hvilket han tömde i ett enda drag och började derefter ljudeligen skratta.