Dagens Nyheter – 10 april 1865, sida 2

— Ja, hvad vill ni man skall göra, man tar hvad man får. — Och extra-förtjensterna? — Äro så godt som inga. Jag får aldrig göra några uppköp, och vicomten betalar sjelf alla räkningar. -— Jag inser då, min käre kamrat, att ni har allt skäl i verlden att vara mindre belåten med er plats. — Ännu en fråga. — Hvarom då? — Behandlas ni väl af vicomten? Har han förtroende för er? — Oinskränkt förtroende. Han är i grund och botten en bra karl, och det är hvarken besvärligt eller obehagligt att tjena honom. — Det måtte väl icke hindra er att med glädje lemna hans tjeonst? — Jag gör det med förtjusning, om jag blott finner en bättre plats. — Nog, jag ser med glädje, att vi lätt skola komma öfverens. — Jag begär inte bättre. — Ni måtte väl, någonstädes i landsorten, ha en gammal slägting? — Jag har en moster, som bor i Pontoise. — Så mycket bättre. Er moster är illa sjuk. — Moster Grelu? — Justså, moster Grelu. Det står mycket illa till med henne, stackars menniska, ni kan vänta lifvet ur henne hvad ögonblick som heldst. — Ja men herre Gud, hvilken sorgepost ni ger mig. Och hurkan det komma sig, att jag icke blifvit underrättad derom?