Dagens Nyheter – 10 april 1865, sida 1

— Dubbla sexan och jag äro litet bekanta, min herre och bäste embetsbroder; om ni har lust, skall jag spela ett parti med er. — Hjertans gerna, kamrat! Ge mig er hand, jag är just er man! Spelarne slogo sig ned. Det öfverenskoms, att insatsen skulle utgöras af, å ena sidan Rodilles kaffe och likör, och å den andra Lorrains ölmugg. Efter en lång och het strid förlorade Rodille. Revanche proponerades och antogs. Rodille förlorade på nytt, och efter revanche på revanche fann han sig fill slut vara skyldig Lorrain ett oräkneligt antal likörer. — Kamrat, sade han då, eftersom ni rår om er eftermiddag, så erbjuder jag mig att spela med er om en middag efter eget behag för oss två, mot det att ni sätter upp allt hvad jag förlorat till er. — Geroa. Men ni har ingen fägt, kamrat, och jag får nog dinera på er bekostnad. — Det få vi snart se. Turen vände sig icke, Rodille tappade äfven middagen. — Jag sade er ju det! ropade Lorrain; det ligger emot för er! Rodille uppdrog ur fickan en hand full guldmynt och banksedlar. — Bah! sade han, utbredande pengarna, ni ser att jag är stadd vid kassa. Hvad gör det hvem som betalar: hufvudsaken är att få en god middag. Han ropade på värdshusvärden. — Ni har ju enskilia rum? frågade han