Dagens Nyheter – 10 april 1865, sida 1

haft någon befogad anmärkning att göra vid denna kraftiga och kräsliga anrättning. Vinetna utmärkte sig både genom sin godhet och sin riklighet. — Är detta er hvardagskost, kamrat? frågade Lorrain skrattande. Rodille tog på sig en mine af obeskriflig sjelfbelåtenhet. — En skål för min husbondes kock! svarade han; man kan äta bra mycket bättre än så här. — Omöjligt! — Jo, så sannt jag heter Comtois! — Ah, ni heter Comtois? — Ja, till er tjenst. — Nå väl, jag vpprepar min begäran: laga att jag kan få tjenst hos er husbonde. — Vi ska tala derom straxt. — Och hvarföre icke nu genast? — Ni tycks ha mycket brådtom. Skulle ni tilläfventyrs vara utan tjenst? — Nej visst icke. — Då har ni väl en dålig tjenst, efter ni så gerna vill lemna den? — Hittills har jag ansett den för god. Men sedan jag hört er, har jag blifvit af annan tanke, och den synes mig nu högst medelmåttig. oc Hvad är er husbonde? — En rik man. — Af god familj? — Jo-jo men. Han är vicomte. — Och heter? — Hector de Coursolles. Den föregifne Comtois rörliga drag uttryckte den djupaste öfverraskning, medan