trodde sig stå vid randen af sina ärelystna förhoppniugars realiserande, bortskymdes hans den oundvikligaste fara var på väg att drabba honom. Rodille tillbragte den återstående delen af dagen med att uppgöra sin plan. När aftonen kom var denna plan fullfärdig och så fast hopfogad, att den borde föra till en hastig och nästan ofelbar framgång. Vi ha redan sett Rodille vid verket. Vi skola ånyo få se honom spela sin rol i en af dessa mörka dramer, dem han ledde med mästarhand. Dagen derpå, fram emot kl. 2 e. m., ställde Laridons kompanjon åter sina steg till Colysge-gatan. Han hade anlitat sin gamla omskapningsförmåga och denna gång klädt sig som betjent i ett bättre hus. Yfviga polissonger infattade hans omsorgsfullt rakade ansigte, som hade en högre färg än den vanliga, och detta i förenivg med livreet gjorde honom alldeles oigenkänlig. Rodille inträdde på traktörsstället midt emot det lilla hotellet, och satte sig vid samma bord som aftonen förut. — Kaffe och en tidning! — sade han till kyparn, som skyndade att servera honom, naturligtvis utan att känna igen honom. Rodille begagnade tidningen endast som skygd och upphörde icke att förstulet betrakta porten till hotellet. Efter en qvarts förlopp såg han en betjent draga fram ur vagnslidret den vVapensmyckade kabrioletten, för hvilken han med groomens hjelp spände den vackra svarta hästen. Vol-au-Vent, mer