Fullkomligt lugnad af dessa betraktelser, uttog Vol-au-Vent pass under det aristokratiska narcn, som han hade tillag! sig och som han ämnade behålla för alltid. Han passerade gränsen, återkom till Paris, hyrde det lilla hotellet vid Colysgegatan, inrättade sitt hus på stor fot och tänkte på att gifta sig med en rik arftagerska för att få komma i umgänge med hederligt folk. Vi veta redan huruledes enda dottern efter en rik mjölbandlare blef betagen i hans person och isynnerhet i hans titel, och på hvad sätt han, drifven af den befallande nödvändigheten att förse sig med falska papper, kastade sig i ulfvagapet, eller rättare i Rodilles ramar, hvilken han aldrig hade sett annat än i pappa Legrips skepnad och hvilken han följaktligen omöjligen kunde igenkänna. Rodille å sin sida, det veta vi också, igenkände f. d. tjufven vid första ögonkastet, i trots af lejonhuden och försöket att spela förnäm. Stackars Vol-au-Vent, just när han