Dagens Nyheter – 8 april 1865, sida 1

TT. En gammal bekant. — 20,000 francs — upprepade Rodille. — Jo-jo men, hvarken mer eller mindre. ni ser att jag inte knusslar i affärer. Äro vi sams? — På en enda sak när, hr vicomte. — Skulle ni tilläfventyrs se några svårigheter? — Blotf en enda. — Hvilken då? — Er siffra: den är för lumpen. Det ifrågavarande giftermålet kommer att förskaffa er en million, och ni erbjuder mig 20,000 francs — mig, förutan hvilken detta giftermål är omöjligt! Nej, hr vicomte, ni skulle skratta på min bekostnad, om jag ginge in derpå. — Jag tycker dock . .. — Ni tycker orätt — afbröt Rodille torrt. — I sådant fall bestäm sjelf ert pris, och framför allt hugg icke till för mycket, ty då vänder jag mig till andra. I Paris är det ingen brist på folk med skicklighet och god vilja. — Som ni behagar, hr vicomte; ni eger er frihet. — Se så, hur mycket begär ni? Låt höra! — Helt enkelt ett års ränta på hemgiften. — 50,000 francs! — utropade den föregifne hr de Coursolles.