Dagens Nyheter – 7 april 1865, sida 2

— Det är ju med kontorschefen som jag har äran tala? Vid ljudet af kabriolettmannens röst darrade Rodille på nytt, men mindre synbyrt än första gången: Då han fortfor att iakttaga tystnad, svarade Laridon: — Ja, min herre, vi äro kontorets chefer och helt och hållet till er tjenst, det försäkrar jag er. : II. Rodille och den okände. Den främmande återtog: — Jag trodde, då jag kom hit, att jag ej behöfde adressera mig till mer än en person. — Vi äro två, min herre, — svarade Laridon af det förträffliga skälet, att en enda menniska, hur stor hennes arbetsförmåga än må vara, icke skulle kunna räcka till att sköta de otaliga detaljerna af vår affär. Göromålen krossa oss, bokstafligen krossa oss, men vi fördela arbetet; vårt verksamhetsfält är noga åtskiljdt, och när vi fått veta arten af den affär som förer er hit, så kunna vi genast säga hvilkendera af oss som specielt har att taga affären om hand. — Jag förstår — yttrade den okände. Laridon fortfor: — Är det fråga om ett giftermål? Eller om en låneaffär? Eller om fördelaktig placering af improduktiva kapitaler? Är det fråga om utförande af en rättegång? om rät