Dagens Nyheter – 7 april 1865, sida 1

VV VV VV VV SSV SST ASKER San dere Se in JO finna oss; ni kan vara säker på att träffa mig här. Ni ser, min vän, att det beror på er och icke på mig, om vi skola träffas ofta. Paul och Blanche skiljdes. Den unga flickan, nu lika så glad som hon ett par timmar förut hade varit nedslagen, gick tillbaka upp i huset och upp på sin kammare, der hon stängde in sig för att fritt få öfverlemna sig åt sina drömmar. Paul återvände till Musåegatan. Den natten sof Blanche illa och Paul icke alls. Den gryende kärleken är sömnens svurne fiende. I sin fullkomliga okunnighet om hyad kärleken är, trodde den unga flickan af uppriktigaste hjerta, att hon för Paul Mucier hyste blott en systers kärlek, Hon skulle länge bevara denna bedrägliga illusion. Paul å sin sida, mera klarseende, om icke genom egen erfarenhet, dock genom hvad han läst och hvad han oupphörligt sett tilldraga sig under sina egna ögon, fattade fullkomligt väl arten af den känsla han erfor. MHvarje timma på dagen var Blanche närvarande för hans tanke. Hvarje natt besökte honom den unga flickans kyska och förtjusande bild i drömmen. Han var förtrollad, berusad, men han älskade utan hopp, ty han insåg, att hans mer än osäkra lefnadsställning förbjöd honom att låta en makå dela den usla framtid, som efter allt utseende skulle blifva hans. Jag skall vara hennes bror, ingenting annat än hennes bror, tänkte han sorgsen; på det sättet skall jag åtminstone ega rätt att vaka öfver henne och att tala med henne om min ömhet. Så tänkte Paul Mericer, och han intalade