Dagens Nyheter – 7 april 1865, sida 1

kabriolett med en berre uti, och på baksätet en lilleputt till groom, styf och rak. Kabrioletten, som var öfverlastad med prydnader och smyckad med en adlig vapensköld, drogs af en präktig svart häst. Groomen hoppade ledigt ned och skyndade att ställa sig vid hästens hufvud. Herrn kastade tömmarna till honom, steg ur åkdonet, och sedan han kastat en snnbb blick på annonstaflan, som var uppspikad nära porten, inträdde han i huset. Ifrågavarande person var en man af medelmåttig men spenslig vext, pretentiöst, men smaklöst utstyrd. Knapparna i hans amarantfärgade vest utgjordes af sex stycken rubiner af högt värde, och i den saphirblå halsduken blixtrade en enorm diamant. En värdig knippa berlocker hängde vid den massiva urkedjan och utanpå de ljusa handskarne bar han ett balft dussin ringar med infattade ädla stenar. Se der kostymen. Hvad beträffar den närkomnes ålder, så var den svår nog att bestämma. Sedt på något afstånd, var man frestad tro, att detta sjukligt bleka, alldeles skägglösa ansigte, utan tecken till hvarken mustacher eller polissonger, omgifvet af en blond chevelur af tvetydig färg, tillhörde en helt ung man eller rakt af en yngling. På närmare håll och med uppmärksamhet betraktadt företedde det emellertid en talrik, ja oräknelig mängd af fåror och skrynklor, dem härjningarne af ett oregelbundet och utsväfvande lif kunde förklara likaväl, om icke bättre än årens tyngd. Vår man tycktes vara synnerligen belåten med sig sjelf. Under det han passerade den mörka förstugan och steg uppför den hala sten