Dagens Nyheter – 7 april 1865, sida 1

sig allt mer och mer, att ingenting i verlden skulle kunna förmå honom att yppa sin kärlek. De båda ungas möten voro för öfrigt vida mindre talrika, än begge skulle önskat. Huru ifrigt Paul ansträngde sin inbillningskraft, hade han dock svårt att uttänka förevändningar för att om aftonen bereda sig inträde i trädgåreen till doktorns hus; också blef han utom sig af glädje, när Rodille skickade honom med något uppdrag till Fritz Horner, och vi hafva redan sett, att han icke utan svårighet lyckades. dölja sin förvirring. Rodille, helt och hållet upptagen af sina forskningar efter baron de Virivilles okända arfvingar, märkte ingenting. Brottslingen hade blott en: enda fix id6: att komma ät en andel i detta omätliga arf, lägga ytterligare två millioner till de betydliga summor han redan egde, derefter lemna Frankrike och lefva som förnäm herre i London, Florens eller Wien med en så hederligt förvärfvad förmögenhet. Jag vill att det skall bli så, och det skall så bli, sade han ofta till sig sjelf: jag skall ha rätt på arfvingarna, om några sådana finnas . . . och om inga finnas, nå för tusan, då skapar jag sådana. Sakernva tycktes emellertid icke vilja komma ur fläcken; ingen svarade på den annons som genom Rodilles försorg hade blifvit införd uti de fyra förnämsta tidningarna i Paris. Menniskan spår och Gud rår, säger ett gammalt träffande ordspråk. Vi får ännu en gång se ett bevis på denna odödliga sanning. En eftermiddag (omkring två månader efter de af Rodille ombesörjda publikationerna) stannade utanför huset vid Musde-gatan en