Gamla epigrammer. Öfver biskop Brovallius i Åbo. Så släpas ändtlig bort till jorden En arger bof i vördig drägt; Ett elakt ljus är nu utsläckt, Som osade kring hela norden. Guds allmakt inga gränsor har; Men om den skälmen nederstiger, Så får ej s—n för intriger, I sjelfva h—e—t bli gvar. Öfver biskop Carl Edvard Taube. Han börjad med att bli sekter; Sen blef han fänrik för att tjena s-—-n mer; Men för att tjena honom mest Så blef han ändtligen prest. Öfver biskop C. F. af Wingård. Min Gud! på korsets trä hvad man dig plågat har! Du hädades, du slogs och dina kläder deltes; Men då du ropade att allt fullkomnadt var Det än i din förnedring feltes Att Wingård tog dig i försvar.