Dagens Nyheter – 6 april 1865, sida 1

bröt hafvets isade yta. Tillrustningar gjordes till den förestående resan, och afskedet från hemmet med de så kära invånarne var ömmare än förut. Briggen uppsöktes och sattes snart i farbart skick, för att fullborda sin sorgligt afbrutna resa. Den gick fullkomligt efter önskan, en ny tur gjordes, och vid höstens slut landsteg Freårik hurtig och glad som förut och erhöll löfte att fortfarande få vara befälhafvare på fartyget. Under vinterns lopp uppgjordes planer för den efterlängtade sällheten, — men oroliga aningar bemäktigade sig Karins själ. Resan företogs äfven följande våren, och dervid var afgjordt att efter lycklig återkomst de unga tu skulle knyta hymens band. Under sommarens .opp sammanträffade gubben Göran ofta med en ännu äldre mot grafven lutande fartygsbefälhafvare som han för lång tid sedan varit mycket tillsammans med. Vänskapen dem emellan var snart förnyad och fastare knuten. Öfverenskommelse träffades, att de under de vackra sommaraftnarne skulle vistas i den sköna naturen och njuta af drufvans safter. Dermed hölls också ord; minnen från ungdomsåren så väl glada, som sorgliga, voro föremål för deras samtal. Talet föll ofta på Fredrik och Karin och deras förening. Detta ämne försänkte ofta den gamle djupa funderingar. Det väckte en aning, skymten af ett minne hos hönom, men ban kunde icke komma till klarhet; N Sommaren var slut, den, kuloa hösten hade åter skakat de gulnade löfven från Aträae