Dagens Nyheter – 5 april 1865, sida 3

Men du har sagt att det slocknade; huru kunde det ske, om du icke blåste ut det? — Det stod emellan mig och mamsellen och har på något vis rubbats och blifvit utsläckt. — Men säg, Borg, du hade ju samma dag mordet egde rum stulit på ett annat ställe och lyckats förskaffa dig penningar, hur kunde du då vara så grym att mörda mamsell Lund? — Det kan jag icke säga: satan hade ingifvit mig det. — Och sedan ljuset var släckt, fortfor du att slå mamsell Lund? — Ja, jag tilldelade henne flera slag. — Hvad företog du dig derefter? — Jag nedfällde rullgardinerna. — Voro rullgardinerna uppe! — Ja.f — Men hur vågade du då att angripa mamsell L.; det var ju ännu helt tidigt på aftonen; någon förbigående kunde ju observerat ditt förehafvande. — Ja, det vet jag icke — det var väl så förordnadt — det skulle så ske, kan jag tro.v — Berätta hvad du derefter företog dig. — Borg omtalade nu huru han stängt butiksdörrarne, afskurit klocksträngen samt släpat mamsell Lunds kropp ett stycke bortåt golfvet och derefter sökt reda på penningarna. Han tillade, på af domaren framstäld fråga, att då han slutligen tog ringarne af mamsell Lunds fingrar, märkte han att hon ännu var vid lif; derefter hade han begifvit sig åstad från skådeplatsen för sin grymma bedrift. Emot häktade Pernilla Jönsdotter, som hyst B. under hans vistelse i Hessleholm, bekände han, att hon gifvit honom anvisning att stjäla på ett annat ställe i socknen, af de penningar, som der tillgrepos, emottagit 10 rdr ret samt 5 rdr, som hon erhållit i uppdrag att lemna till Assarina, — en af de fallna qvinnor, på hvilka är så riklig tillgång i Hessleholm, och som med sitt usla lefverne förderfva allmogens seder och sprida sjukdomar och elände inom familjerna; samt vidare, att Pernilla Jönsdotter haft kännedom om att B. ämnade stjäla hos mamsell Lund och tillochmed kort före mordets begående varit nere i den mördades bostad för att tillse om hon varit ensam hemma och derom underrätta B.; och slutligen att Pernillas man, jernvägsarbetaren Per Jönsson, i hustruns närvaro, emottagit 25 rdr af de penningar B. tillgripit hos mamsell Lund, för hvilka så väl hon som mannen till B. aflagt sin tacksägelse. — Pernilla J., härom tillfrågad, nekade med den största fräckhet till sanningen af hvad B. i detta afseende påstått, tagande Gud till vittne på sin oskuld, hvilket föranledde domaren att, ehuru förgäfves, i allvarliga ordalag uppmana henne att bekänna sanningen, enär det icke var tänkbart att B. skulle vilja påbörda henne ett brott, till hvilket hon icke gjort sig skyldig. Ett par vittnens berättelser bestyrkte B:s uppgifter beträffande Pernilla J. — Per Jönsson blef, på grund af hvad i saken förekommit, redan samma afton inmanad i häkte.