Dagens Nyheter – 5 april 1865, sida 2

— Jagihar hört att ni är denne namnkunnige och skicklige magnetisörs somrambul. — Och ändå frågar ni hvarföre jag finner mig olycklig!! . . . Ack, min herre, det lif jag måste föra i detta hus är mig förhatligt Det fins i hela verlden ingen sysselsättning som är bättre än min . .. Jag afundas till och med uslingarnas öde . .. tiggarne äro lyckliga i bredd med mig. De rå åtminstone om sin själ och sina tankar, men mina tankar, min själ tillhöra ej mig... jag är både till kropp och själ min husbondes, doktor Horners slafvinna. — Men eftersom det är på detta sätt, hvarföre tillåter då er familj att ni för er så gräslig tillvaro? — Min familj, upprepade Blanche, ack, min herre, de som egt en familj äro mycket lyckliga . . . jag tillhör icke deras antal .-.-. jag har aldrig känt hvarken min far eller min mor. — Alldeles som jag! . . . utropade Paul, alldeles som jag. — Huru, är ni också faderoch moderlös? — Ja, faderoch moderlös . . Jag står alldeles ensam i verlden. — I så fall beklagar jag eder af hela min själ, ehuru ni ändå förefaller mig tusen gånger lyckligare än jag är . ni är man, en man är stark . . . en man är fri . . . han kan om han har intelligens och mod strida mot ödet, då deremot en stackars flicka måste böja sitt hufvud och lida i tysthet . . . Ni är så långt jag kan minnas tillbaka den förste, den enda som visat mig något deltagande