Dagens Nyheter – 5 april 1865, sida 1

Den stackars fickan kunde ej reda för sig sjelf af hvad natur den tjusningskraft var som höll henne fången, men hon sade till sig sjelf,. att det var en stor skilnad mellan den unge okände och Fritz Horner eller Rodille. XL. Blanche och Paul. Några minuter förflöto på detta sätt, men Blanche, som ofrivilligt började erfara en viss förlägenhet, reste sig slutligen från bänken för att försöka sina krafter. Den flyktiga svaghetskris, för hvilken hon dukat under, hade emellertid uppnått sitt högsta stadium och började allt mer och mer aftaga. Ehuru långt ifrån fullkomligt återställd kände sig Blanche likväl tillräckligt stark för att, utan att befara något ytterligare obehag, våga gå fram till sitt favoritställe. — Som pi ser, min herre, sade hon med ett melankoliskt leende till Paul, mår jag nu alldeles bra . . . det återstår mig således ingenting annat än att tacka er för de omsorger, det intresse ni behagat bevisa mig, och jag gör det af hela mitt hjerta. Derefter riktade den unga flickan sina svigtande steg till trädgårdens dystraste del. Paul gjorde en rörelse för att följa henne, men vågade ej utföra sin afsigt.