Rällczangsoch Polispyhet Ler, Vaidsamma pojkar. Stentryckarlärlingen Frans Erik Norling och förre stentryckarlärlingen Richard Zetterqvist stodo i går inför rådhusrättens tredje afdelning, tilltalade att hafva under rusigt tillstånd söndagen den 26 mars uppehållit sig å gården nr 34 Nybrogatan, och der först slagit en handlanden Kuhlau tillhörig hund, och sedan hans hustru, då denna tillkommit för att taga vara på hunden. Hundlanden Kuhlau och hans fru voro båda närvarande, äfvenså de begge tilltalade. — Hur gammal är du? — frågade ordföranden Norling. — 14 år — svarade Norling. — Och redan så elak, hvar skall du sluta till sist? — Jag är för närvarande hos stentryckaren Mandel — upplyste Norling helt naivt. — Nå än Zetterqvist då, hvar är han anställd ? — Jag går och läser, och derför har jag ingen kondition — svarade Zetterqvist. — Nå då har du väl läst hur det står i katekesen att fåfing gå lärer mycket ondt ? Fru Kuhlan berättade nu förloppet af händelsen, och upplyste att de båda pojkarna kommit in på gården, der hon och hunden befunnit sig, och att Norling då gått fram och slagit hunden med ett medhaft piskskaft, hvarpå han straxt derpå tilldelat äfven henne ett slag, som träffat venstra sidan af hufvudet, så att örringen krossats och fru K. erhållit ett skrubbsår å halsen. — Hvarför slog du hunden? — frågade ordf. vänd till Norling. — Jo, han ville flyga på mig — svarade Norling. me Nej nu ljuger du, ty en hund kan inte flyga -invände ordf. — Men hvarför slog du frun då? hon slog mig en örfil. Ett vittne hördes nu och berättade detsamma som fru K., med tillägg att fru K. ej tilldelat Norling någon örfil. Norling vidhöll sin uppgift om örfilen, och Zetterqvist begärde att bli skild från målet, emedan han ingenting ondt gjort; men som det upplystes att Zetterqvist vid fasttagandet låtit uudfalla sig några svordomar, så biföll ej ordföranden hans begäran, ty Zetterqvist hade ju genom sina svordomar stört söndagens helgd.