Dagens Nyheter – 4 april 1865, sida 2

der det ändtligen skulle bli henne möjligt att i ro njuta af den återfunna skatten. Den unga flickan lemnade derföre kajerna och återtog, eller åtminstone trodde sig återtaga den till hennes hem ledande vägen, men redan vid de första stegen gick hon vilse och det var först efter två timmars förlopp och efter att ha frågat minst tjugo personer om rätta vägen som hon ändtligen åter stod vid den lilla porten på boulevard du Temple. Det. var med häftig hjertklappning hon öppnade denna port. Hon fruktade att upptäckas af Pamåela eller af någon af tjenarne, ty i så fall skulle Fritz Horner genåst ha underrättats om hennes lilla snedsprång och hon darrade på förhand vid tanken på den vrede nyheten derom skulle väcka hos hennes stränga husbonde. Ingenting rättfärdigade likväl hennes farhågor. Pamöclas frånvaro räckte jemt lika länge som magnetisörens. Icke heller brydde sig någon af tjenarne om att återvända hem förrän det redan var långt lidet på natten. Hela huset stod öde; Blanche uppnådde således sitt rum utan att någon kunde wisstänka det hon förskaffat sig några timmars frihet.