Dagens Nyheter – 4 april 1865, sida 2

hennes hennes händer den gamla Vaubaronska famili jebibeln, tolf år förut, eller efter Marthas död och Vaubarons förpassando till galererna, försåld på auktion. Ett oemotståndligt, mäktigt begär att ega denna för henne så dyrbara bok vaknade i i Blanches själ. Hon frågade köparen hvad den kostade. .— Det tycks som om ni ej kunde läsa, min lilla mamsell, svarade den ruskige bokhandlaren — ni må väl se att den ligger i tio-sous-korgen. Den unga flickan spratt till af glädje. Hon egde dessa tio sous. JKn dag hade hon i trädgården, ej långt från boningshuset hittat ett tio-sous-stycke i sanden och då hon ville lemna det till Fritz Horner hade denne med en hos honom ovanlig gifmildhet utropat : — Jag skänker dig dot! Behåll det. Jean Vaubarons dotter skyndade att lemna den ambulatoriska bokförsäljaren de tio sous som utgjorde hela hennes förmögenhet och med högt klappande hjerta mottagande den så ifrigt efterlängtade boken gömde hon den under sin schal och tog den med sig, tyst sägande till sig sjelf: — Hvilken omätlig tur att jag just kom att gå ut i dag! Det var änvnu full dager och Blanche var alls icke trött, men knappt visste hon sig vara i besittning af den Bok, hvars blotta åsyn i bennes själ väckt en sådan här af gamla, längesedan inslumrade minnen, förrän hon med ens afstod från att längre fortsätta sina vallfärder genom Paris och i stället började att pdet lifligaste längta efter sitt lilla rum,