EG Ua rs i ori A der rd NE a RET a detta afstänges för längre tid, inträder äfven nöden och bristen, hvilken så ofta söker sin afloppskanal i bränvinets Letheflod. Om sommaren förtjena våra arbetare ganska anständiga summor, men på de flesta händer göras inga besparingar, så att då arbetsbristen inträder, äfven nöd och brist visa sina bleka fysiongomier. Det är sannt, att bränvinet är i ansenlig grad orsak till penningarnes bortödslande, och det är derföre en lika välbetänkt som vacker åtgärd flera af våra mera framstående män förehafva, att inrätta ett bolag, som öfvertager bränvinsminuteringen, och sålunda söka uttränga dessa mörka kyffen, der ockret på arbetaren bedrifves i största skala och supkredit lemnas honom beredyvilligt, så att nästan hela hans veckolön vandrar till krogen, under det hustruns klädning blir allt tunnare och barnen blekare. Men man måste äfven tänka på, att sätta något annat och bättre i stället för bränvinet, ty man kan icke begära att just arbetaren skall förneka sin natur och underkasta sig ständiga försakelser. Man måste, kortligen, skaffa honom ett annat, ett ädelt nöjesmedel som surrogat för bränvinet. Men härpå tänker man alls icke i vårt plutokratiska samhälle. En storartad lustträdgård, ett motstycke till er Djurgård, kunde anläggas i Blottsskogen, hvilket äfven lärer vara landshöfdingeembetets önskan, der arbetarne kunde tillbringa sina söndagseftermiddagar i Guds fria natur med dess alltid förädlande intryck. — Jag har ej hört att något steg i denna riktning tagits. Trädgårdsföreningen är så godt som stängd för arbetarefamiljerna. Plutokraterna vilja icke se blusmännen på alltför nära håll. Någon folkteater fnnes icke heller, der en lämplig förströelse kunde erhållas, och den teater som finnes tillfredsställer ju föga behofvet hos denna samhällsklass, alldenstund den år ut och år in innehafves af en tysk trupp. Annars har alltid förhållandet varit detj,i att söndagarne varit de bästa spektakeldagarne och gifvit alldeles fulla hus. Huru litet den nuvarande egimenc tilltalar massan — och för den måste väl ändock något göras — kan man finna deraf, alt teatersalongen om söndagarne står nästan alldeles tom — en gång lär man sålt för — 45 rdr på en söndag! Lorentzberg, som har karusel och dansbana till massans tjenst, ha vederbörande velat kasta under sig, för att få bort dessa syndiga tillställningar, ehuru det ej lyckades den gången, hvilket likväl icke hindrar, att det kan lyckas bättre nästa gång. Ja, en af stadsfullmäktige, den bekante lektor Blomstrand, har nu föreslagit alla krogars och värdshus stängande på söndagarne, allt i loflig sträfvan för arbetarens bästa, men med den naiva blindhet, som är så vanlig då det gäller dem, för hvilka hvem som helst ur en annan klass anser sig kunna spela förmyndare. Så ser man försök, att öfverallt tränga arbetaren tillbaka ifrån hvarje medel till förströelse, utom i kyrkorna, der man dundrar mot otrosmännen och gudsförnekarne. Då man dertill besinnar, att han är alldeles utan talan, hvad kommunens angelägenheter angår, ty det är peeningen som tillsätter stadsfullmäktige och ensamt hrr Dickson (hvilka dock, sanningen till heders, verka i kommunens bästa intresse) kunna gifva utslaget i valen, måste maa medge, att arbetarens lott här i samhället ingalunda är afundsvärd. Jag trodde, att det äfven här skulle bli tal om arbetarebanker och associationer m. m., men Förpoa AA ss AA om SMA AA mt