Dagens Nyheter – 3 april 1865, sida 3

(Insändt.) Frankeringsfriheten. Denna reform kommer att möta starkt motstånd af herrar postmästare af den anledning att de tro sig få större besvär. Deras motstånd får stöd af det förhällandet, att kontrollen blir svår att upprätthålla, hos styrelsen öfver postmästarne och dessa öfver brefdragarne i afseeude på indrifvande af portot för ofrankerade bref. — Månne det derföre ej vore skäl i och för den goda sakens skull, att man åtnöjde sig med något mindre till en början. Man borde till den ändan endast påyrka, det fraukeringsfrihet finge gälla för de bref, som nedlades i ångbåts-, diligenseller jernvägs-postlåda. De bref, som inlemnades på postkontoren eller nedlades i dessas postlåda skulle deremot vara frankerade. Detta var föreskrifvet för några år sedan och gick mycket väl för sig. Men lösen skulle ei höjas för ofrankerade bref. I alla hänseenden borde stadgas, vare sig frankeringsfrihet införes eller ej, att alla ofrankerade bref, hvarje halfår afsändes till adressorten, så att adreseentsu finge, om han det gitter, lösa brefven. Den som afsänder ett ofrankeradt bref då sådant ej är tillåtet, är i de flesta fall just c) så angelägen om den snara framkomst, men såväl adressaten som afsändaren kunde dock hafva fördel af att inom året den förre fick brefvet i handen. — Såsom nu tillgår, öppnas efter 10 år de ofrankerade brefven och uppbrännas, såvida ej penvingar äro deruti inneslutna; i seduare fallet utfärdas kungörelse om penningebrefvens tillvaro, men detta först flera år efter deras inlemnande. Ett sådant oefterrättligt förfaringssätt bör fortast möjligt ändras, det må föröfrigt gå hur som helst med frankeringsfrineten. Portosatsens nedsättning till 10 öre vore något eftersträfvansvärdt, och ingalunda skulle postverket lida derpå. ? or