Dagens Nyheter – 1 april 1865, sida 3

svart här. Hvilken annan än Paul Mercier skulle ha blifvit fåfäng öfver ett par hinder så små och välformade som hans. Paul Mercier kom mer än någon af sina kamrater i beröring med Rodille, som visade honom en viss välvilja. Det var nemligen han som emottog orderna direkte från principalen och sedan utdelade dem åt kamraterna. — — — — — — -— -— — -— Vårt preliminära arbete är nu afslutadt. Vi hafva meddelat våra läsare alla de detaljer, som äro nödvändiga att känna för att förstå hvad vi nu gå att berätta. Låtom oss nu återvända till kabinettet, der vi lemnat Laridon, sittande framför det stora valnötsskrifbordet, och Rodille, vandrande fram och tillbaka. Laridon tycktes vara nära att insomna. Hastigt stannade Rodille. — Fyra. millioner, mumlade han, i det han stampade med foten, fyra millioner, af hvilka två åtminstone borde tillhöra mig! . . Död och helvete! . . Skola de väl gå mig ur händerna? — Nej! tusen gånger nej, eller må djn ta mig! — Aldrig har jag träffat på ett så rikt fynd! — Skulle jag ock krossa mina tänder på denna delikata kaka, så skall jag åtminstone bita i den! -— Så stor min försigtighet än är, skall den aldrig förmå hålla mig tillbaka! . . När vinsten är så stor, måste man försöka sin lycka, och bra dum vore den som icke ville riskera allt för två millioner!.. (Forts.)