Dagens Nyheter – 1 april 1865, sida 2

nöja sig med hvad deras förmyndare eller föräldrar bestodo. En arftagare i förlägenhet skrifyer gerna och med tacksamhet sitt namn under en revers på femton tusen francs att betala efter tre månader, om han i utbyte får uppbära tio tusen francs kontant. När man är ett par och tjugu år, tycker man tre månader vara nästan en evighet. Rodille fick också låna ut hur mycket han ville! Förfallotiden kom; — gäldenärerna betalte icke; — Rodille använde lagens stränghet; — han lät inspärra dem i bysättningshäkte. — Deras slägtingar råkade i förtviflan och skyndade sig att lösa ut de ångerfulla fångarne och — Rodilles kapitaler ökades omåttligt. Affärsbyrån sysselsatte sig också med att indrifva osäkra fordringar och såsom förlorade ansedda kapitaler, och Rodille använde, för att uppnå detta mål, ganska snillrika medel. XXXVI. Guldsträngen. — Paul Mercier. Affärsbyrån på le Mus6e-gatan egde, vi skola få se det, talrika strängar på sin båge. Det var i synnerhet en, en verklig guldsträng, om hvilken vi ännu icke nämnt något. Denna tillhörde Rodille helt och hållet ensam, samt gjorde den största heder åt hans uppfinningsrika geni.