Dagens Nyheter – 1 april 1865, sida 1

vande operationer, såvida ett så lysande snille som han sjelf ledde agenturen. Till följe deraf uppräknade han kontant en summa af tusen francs, och köpte dermed både ex-kabinettssekreteraren, agenturen och rättigheten till hyreskontraktet. Han skulle väl hafva kunnat, utan att behöfva anlita sin börs, sjelf öppna en rivaliserande agentur, men qvarteret, huset och sjelfva kontoret behagade honom så mycket, att han ansåg sig icke böra draga sig tillbaka för en ringa pekuniär uppoffring. Sedan öfverenskommelsen var gjord, ansåg sig Rodille icke kunna personligen taga del i de göromål, som voro förknippade med företaget. Hans gamla tvister med poliskammaren förbjödo honom helt och hållet att öppet visa sig 1 ett företag af denna art. För öfrigt hindrade honom intet att begagna titeln af en laglydig man. Rodilles) afsigt var att hålla högsta uppsigten öfver affärerna, eller, med andra ord, att utgöra hufvudpersonen, deus ex machina; — men framför allt behöfde han en sådan persons biträde, som undergifvet fogade sig efter hans vilja, en sorts god man, som kunde gifva sin husbondes djerfva tilltag ett lagligt och oantastligt utseende. Denna nyttiga medhjelpare borde dessutom vid ett annalkande oväder draga blixten öfver sitt hufvud och tjena Rodille till åskledare. Det är icke svårt att träffa på dylika lumpna personer i Paris, der det hvimlar af sådana mera än annorstädes i verlden.