Dagens Nyheter – 1 april 1865, sida 1

Galerslafs-Jägarne, (Forts. af Jean Vaubaron.) (Forts. fr. n: 55—76.) Denna sednare omständighet utmärkte dock icke blott ett enda undantag, ty alla giriga äro sådana; — Rodilles natur tillät honom dessutom icke att förvärfva penningar genom andra än dolda medel, hvilka, om de än icke äro absolut brottsliga, likväl ganska lätt närma sig den farliga stråt, som genom en ödets nyck kan leda till polisdomstol eller assisrätt. Af ofvanstående finner man, att Rodille med otålighet afvaktade ett gynnsamt tillfälle att under sken af lag och rätt börja, eller rättare, fortsätta sina bofstycken. Detta så lifligt efterlängtade tillfälle erbjöd sig slutligen. En dag sammanförde slumpen honom med en meriterad bof, en gubbe, som fordom innehaft ett högre embete, men till följe af svåra tjenstefel måst taga afsked från sin befattning. Denne gamla skurk hade, för att förskaffa sig sin utkomst, drifvit kommissionsaffärer på le Musce-gatan;— han lefde ganska knappt, eller snarare, — han var, oaktadt sitt mästarskap i att krångla, nära att dö af hunger, till följe af brist på klienter. Rodille tyckte sig i detta missfoster skönja en framtid af utomordentliga och vinstgif