rr rer — — — länge förrän han upptäckte sin man i något undangömdt kyffe. Denna förväntan slog också in. Han fann Laridon uti en rökklubb af ohygglig beskaffenhet, benämnd Lilla Polen. F. d. rättsbetjenten hade gjort sig till godo några reminiscenser af sin fordna lagkunskap. Försedd med en lagbok, hvars blad skimrade af alla regnbågens färger, gaf han, mot en ersättning af femtio centimer, råd och lektioner i kriminalrätten åt en hop unga spetsbofvar, hvilka han lärde att skilja emellan enkel stöld och qvalificerad dito, och initierade uti de påföljder, strafflagen bestämmer för inbrott och rån. Lärjungarne brusto på intet sätt uti läraktighet, men betalade så mycket oregelbundnare, och Laridon befann sig derför i djup misere. Då Rodille i ett ögonblick, då han minst kunde förmoda något sådant, nu kom för att föreslå honom en stadig plats och lön, föreföll han Laridon såsom en försynens budbärare. Han antog, utan att tveka, alla vilkoren, underskref med tillslutna ögon kontraktet och blef, efter att ha ställt sig i ett fullkomligt beroende af den förmente välgöraren, installerad på le Musåe-gatan, i egenskap af en lagens man och direktör för affärsbyrån. Man måste göra Rodille rättvisa; — den eländige skurken egde stora förtjenster; — det stod icke på, förrän han genom sin outtröttliga flit hade gjort underverk, och inom loppet af några månader egde f. d. rättsbetjentens byrå en ansenlig skara klienter.